I dagens DN triumferar åter Jonas Gardells amerikanskt inspirerade PR-maskineri när tidningen smackar på med ett brett uppslaget reportage om ”Grymma Gardell” och hans trettio år som ”artist”.
Fan han är otrolig den snubben. Han är tamigfaen överallt. Här kan vi tala om terränggående. Det snällaste man kan säga är att hans energi är berömvärd.
Som slav i sanningens tjänst är det min tunga plikt att meddela att vår Gardell varken är grym, farlig, bitsk eller rolig, bara jobbig, studsande runt som den berömda Energizer-kaninen, vilt flaxande med armarna. Finns ingen avstängningsknapp?
Däremot måste vi beundra Gardells förmågor som affärsman. Han har förfinat konsten att domptera samtliga våra medier och att med virtous skicklighet exploatera och pungslå våra bondbygders medelklass och pöbel och deras behov av att känna sig litet frigjorda, busiga och moderna. Om denna affärsmässighet sedan räcker för att mina gamla vänner och klubbkamrater Christer och Ricky Gardell skall känna stolthet för att bära samma namn — det är en annan fråga.
I intervjun framstår Jonas Gardell som en dryg, otrevlig, självgod och gnällig queen. Det må vara hur det vill med den saken. Sin styling måste han dock jobba på. Kan inte Mark hjälpa honom? Eva och Efva? Bindefeld (aj aj…)? För denna scenutstyrsel förtjänar han ingenting annat än hårdast tänkbara bestraffning. Fy på sig Jonas! Vuxna människa!
PS. I intervjun säger Jonas Gardell att han varit full endast en gång i sitt liv och att han avskyr fulla människor. De är dumma och fåniga anser han. Så bra då. Då är vi två om saken. Jag kan meddela att vi fulla människor avskyr Jonas Gardell tillbaka och anser att han är dum och fånig. Jag kommer att tänka på Humphrey Bogarts klassiska, sanna och relevanta levnadsråd: ”Never trust a man that doesn’t drink.” DS.
