11 september, 2008

Äntligen är saken biff: Maudan har pulveriserat allt motstånd och kan i triumf lyfta trofén för rikets mest skräckinjagande styling!

I love that thin leather...

Usch och fy, här sitter jag nu, blickande ut över den höstblåsiga skymningsfjärden, och retar mig på ett klädesplagg när jag borde ägna mig åt vettigare ting. Jag hade bestämt mig för att inte sjunka så lågt i den här kolumnen men jag har inte kunnat släppa tanken på den där inomhusjackan som vårt energiknippe till energiminister Maud Olofsson bar under en TV-utfrågning med Lars Audaktusson i TV8 härom kvällen — herre djävulen, var i hela den heliga trehövdighetens namn har jag förlagt min flodhästpiska nu igen, den sextonsvansade, blydaggade? Hon är otrolig den kvinnan — ett bibliskt mirakel av oförklarligt självförtroende. ”Jag har levererat ett överskott av energi, det har jag gjort” (detta förbannade fikonspråk — det är som Zlatan som lovar ”leverera dominans”), förklarade hon för Audaktusson, iklädd en sådan där lövtunn blank skinnjacka från boutiquen i Träskhammarsvik med ett silvrigt garnityr som förde tanken till…ja, jag vet inte vad — coolaste new romantic-killen i Zagreb 1987? Mona Sahlin har också hon en böjelse för den där sortens midjekorta jackor. Under den så kallade Toblerone-affären var jag ensam i svensk media om att förfäkta att det ”allvarligaste” — för att uttrycka mig som Carl ”Das Boot” Bildt — i hela historien var att Mona ertappats med att ha gjort inköp i en butik med namnet ”Mix & Match” i Hägersten. Maud spelar dock i en egen liga i dagens bistra svenska modeverklighet — hon stompar rätt över Chippen, Johan Lindeberg, Lena Adelsohn-Liljeroth, Jesper Parnevik, Kristina Axén-Olin, Patrik Ekwall och allt vad de heter så att det bara blir stinkande lervälling kvar. En hemsk och föraktlig människa må jag vara men när den där jackan slår emot mig på den första bild jag får upp på Google (tyvärr med urringningen beskuren) kan jag inte motstå impulsen att lägga upp den. Förlåt Maud — och grattis!

PS. Med tanke på det datum då detta skrevs kan jag inte avhålla mig från att än en gång citera den gode Ali G: ”We must never forget 7-Eleven!”. DS.