Är idioterna trots allt på väg mot segern..?
Jag är inte den som brukar falla in i kverulantiska klagokörer över all denna ondska i vår tid — i helvete heller. Förläst som jag är på krigshistoria och annan historisk litteratur, och något berest i fattiga delar av världen, har jag för vana att hänvisa till de större och djupare perspektiv i vilka våra dagars bekymmer och plågor framstår som beskedliga för att inte säga försumbara, här hemmavid men även globalt, i historisk jämförelse. Några terrorattacker här och där räcker inte för att rubba mitt jämnmod — knappt heller kriget i Syrien med påföljande flyktingvåg. Låt mig påminna om att Västtyskland efter andra världskriget framgångsrikt integrerade omkring tretton miljoner flyktingar.
Under de senaste veckorna har det emellertid blivit litet för mycket även för min smak.
I min text Midvinterblot över den tid som flytt (…och den återstående som komma skall…), vilken jag publicerade i samarbete med Albert Bonniers Förlag med lanseringen av denna webbplats i vårvintras, blickar jag tillbaka över de tjugo år som har förflutit i min egen och vår gemensamma historia, samt vågar mig på att kasta några irrbloss i form av profetior in i vår framtids svarta tunnel. Texten är långt, hemskt långt ifrån något pastoralt semesterkåseri men den mynnar ändå ut i en positiv vision om de tider som komma skall då den goda och konstruktiva utveckling som ändå utan rast rullar på runt vår planet som jag ser det trots allt vida övertrumfar de flitiga destruktiva sabotage som mörkrets krafter alltid lär fortsätta att utsätta oss för.
I texten ser jag endast två verkligt allvarliga hot mot jordens och människornas framtid — förutom överbefolkningen risken att USA, detta dumhetens förlovade rike, skall komma att välja ännu en högerextrem vetvilling som president, i värsta fall än värre än de föregående. Jag författade dessa farhågor före dess att det framstod som en högst realistisk mardrömsvision att dessa djävla människor, USA:s väldiga reservoar av white trash, till den allt övervägande delen hankönade naturligtvis, eller förlorarna för att använda Trumps eget sedvanligt sofistikerade språkbruk, skall kunna rösta fram denne moderne Hitler som sin president, lurade än en gång, som pöbeln så ofta förut, av föregångarens lika enkla som bestialiska och beprövade taktik att skylla alla dessa brutaliserade barnmännikors personliga misslyckanden och tillkortakommanden på andra syndabockar och intala dem om att de har åtminstone ett trumfkort kvar på sina smutsiga händer — sin förbannade, eländiga ras och fula vita skinn. Djävulen må se vad som skall ske om denna gastkramande möjlighet blir verklighet. Blir det han som till sist skall förverkliga armageddonfantasin från David Cronenbergs klassiska rysare ”Dead Zone” från 1983, efter Stephen Kings roman, med Martin Sheen i rollen som den galne presidenten? Som den skotske politikern som försökte göra affärer med Trump säger i den skrämmande dokumentären, på frågan vad hans tankar är inför möjligheten att Trump blir president: ”Jag har köpt ett par biljetter till Antarktis, för det är dit som strålningen från kärnvapen sist når”.
På många fronter står nu slagen mellan idioterna och civilisationen. Det förefaller i besvärande många fall som om det är de förra som är på väg att få överhanden, tvärt emot förhoppningarna i min text. Jag måste begrunda huruvida denna oroande utveckling har någonting att göra med den digitala revolutionen, även om jag inte riktigt kan förklara vad. Någon hävdade att ett slagord för vår världsvida webb skulle kunna vara ”Idioter i alla länder, förena eder”, och kanske ligger det något i detta även om motsatsen förstås också är sann..? Det är hur som helst en händelse som ser ut som en tanke att jag en av dessa semesterdagar i den gammeldags tidningen läser några mer undansmugna notiser om ännu en av dessa digitala landvinningar nämligen att det nu är möjligt att i sina fingrar eller varför inte i andra extremiteter operera in ett chip för att underlätta betalning och andra digitala transaktioner. Se där kanske ett första steg i den lyckliga förening av vår analogt organiska mänsklighet med de ändlösa digitala virtuella vidderna som jag förutspår i min text..? En annan märklig tillfällighet är att de senaste samtidshistoriska konvulsionerna har försiggått i realtid på CNN samtidigt som jag har läst Michel Houellebecqs ”Underkastelse”, denna härliga och tankeväckande dystopi som får mig att gång på gång skratta högt åt oss människor och män.
Så om ni känner för en semesterläsning med det som brukar kallas tuggmotstånd, kanske av närmast det barocka slaget som det har påståtts, och om ni vill värdera riktigheter i mina tankar, teorier och profetior — jamen ta dock för faen och läs introt till Midvinterblot över den tid som flytt (…och den återstående som komma skall…) här och ladda sedan ned hela texten som e-bok för en spottstyver, komplett med mina vänner Dan Perrins (illustrationer) och Pierre Björks (fotografi) bilder. Hell yeah! Freak power!
