Mikael Jansson hyllar våren…
Nu på måndag hålls vernissage på restaurang Sturehof för utställningen Primavera, en svit milt sagt starka bilder av allas vår Mikael Jansson, min käre vän och storebror i det förkättrade modeträsket — vårt lands genom tiderna utan jämförelse störste modefotograf, tillika en av världens allra största, med uppdragsgivare som amerikanska, franska och japanska Vogue, Interview, Calvin Klein, Dior, Chloé, Donna Karan, Tod’s och så många fler.
Sedan vi upphörde med publiceringen av vårt eget magasin Stockholm New 2002 har Micke inte producerat en modefotografering av den här digniteten här i sitt hemland, men när Stefano Catenacci bad honom att fritt tolka våren för Operakällarens kommande kokbok, där Kungliga Hovet också medverkar, tackade Micke ja, flög hit hela sitt team från New York och Paris, inklusive den polska stjärnmodellen Anna Jagodzinska, och iscensatte detta horrorsköna visuella modedrama, inspirerad av Peter Greenaways ”Kocken, tjuven, hans fru och hennes älskare”, förstås med det råa, bloddrypande lammköttet som det ”vårliga” inslaget, slaktarson som Micke är…
Om jag fortsätter att uttrycka mig försiktigt så var de här bilderna knappast vad Stefano eller bokens förlag Bonniers hade väntat sig. Att de inte skulle vilja röra dem med ens med en tiofots påle, som amerikanen säger, bör Micke ha kunnat räkna ut med kroppens mindre ädla delar. Det är så typiskt honom att ändå genomföra sin idé fullt ut, kosta vad det kosta vill, utan att kompromissa och utan att tänka för mycket på konsekvenserna. Jag har sagt det förr och säger det på nytt: det finns bara en Jansson. Jag kan se Bonnierdamernas miner när de fick syn på bilderna. Hovet fick väl aldrig se dem och tur var nog det av flera skäl…
Min ännu äldre vän Pelle Sturén på Sturehof har under många år tjatat på Micke att ställa ut något på restarangen. Micke har, som han brukar, hela tiden sagt att det kan han visst tänka sig, den dagen han har något som passar i sammanhanget. Sedan Bonniers och Operakällaren sagt blankt nej till bilderna kom till sist det samtal som Pelle hade väntat på. Nu hade Micke minsann något som ”passade”. Pelle och hans restaurang visar mod när de vågar ställa ut dessa bilder som ursprungligen producerats för deras konkurrent. Så sprängkraftig har de bedömt utställningen att de låtit specialtillverka ett draperi som skiljer den del av matsalen där bilderna hänger från den öviga restaurangen.
Det skall bli högintressant att följa matgästernas och andras reaktioner på den här utställningen, med tanke på att Micke och jag under alla de år då vi regelbundet producerade stora modefotograferingar tillsammans lika regelbundet utsattes för de mest fruktansvärda och hysteriska anklagelser, i svensk media och från andra håll, för elitism, sexism, hyllande av sjuka skönhetsideal, drogromantik och jag vet inte vad, rent av pedofili och nazism — detta för bilder som var betydligt mer oskyldiga än dem som Micke nu visar på Sturehof. Förhoppningsvis har marknaden mognat och blivit mer sansad sedan dess.
På Sturehofs webbplats kan ni läsa den text jag skrivit för utställningen Primavera, döpt av Eder Ödmjuke, där jag också diskuterar modefotografiets fascinerande genomslagskraft och förhållande till andra medier.
Gå så och se utställningen, för böveln, och kom sedan och säg vad ni tycker!
”Of course I’m a feminist. I love women. But I can’t stand the politically correct. It reminds me of my youth in Nazi Germany.”
-Helmut Newton
